Det är på modet att vara stressad.

Det är modeshow på gatan under. De spelar musik så det skallrar i fönsterna. Jag känner mig ibland väldigt missplacerad i mitt val av boplats. Jag är lika intresserad av mode som en kanin är av astrologi. Stadskärnan är väldigt till för folk som gillar mode, om man ser till antalet modeaffärer.

Skulle spela in mig när jag läser in texterna till finalen imorgon, men man blir lite påverkad av untz-untz-musiken, blandad med peppiga Pia som kommenterar de olika  - I don´t care i love it! Good for you gouys! - modellerna. Så jag fick ge upp det för tillfället och bestämde mig för att ha en awkward diskussion med min fäktinstruktör istället. Han verkar vara en fin människa. Det är mest jag som verkligen, verkligen ogillar att påpeka att jag inte klarar av saker. Bästa saken med facebook är att folk varken ser eller hör hur mycket jag vrider och vänder på mig, när jag verkligen försöker att dels hålla mig saklig och dels inte bortförklara varför jag känner som jag gör, eller skylla på resten av världen. Men, den slutade bra och jag kan lägga bort lite ågren över saker som behövdes sägas. Woop!

Så nu till den riktiga ågrenen! SM-uttageningen i poetryslam sker imorgon, 14:00 på bokmässan. Ett riktigt toppenrep med Saga gjorde så jag känner mig lugnare med texterna. Sen läste jag upp dem för mamma, och hon kommer alltid med sådan fantastiskt bra kritik. Nu fan gäller det! 

På sabelträningen så sägs det att för att en övning ska sitta i en extremt pressad situation så krävs 10 000 upprepningar på samma övning. Tror ta mig tusan det samma gäller att tävla med dikter. Vet inte hur många gånger jag har läst mina dikter -  en mixad version av diamonds in the sky alltså?  -  men att släppa livlinan och läsa dem utan papper gjorde jag först på systerskapsfestivalen. Trots att det är jag som skrivit orden, så blir det helt blankt i skallen när jag är stressad. Så jag har skrivit orden, läste dem så många gånger att jag själv tröttnat på dem, upprepat dem i huvudet under så många städtimmar, reciterat hela mumlandes för mig själv så många gånger att jobbet lär tycka att jag har en störning av något slag. Ändå, så har det fram tills alldeles nyligen blivit tomt i huvudet. Har kommit till den punkten att det mesta går som automatiserat nu, om jag mitt i blir stressad över att jag inte kan nästa stycke, så är det bara att fortsätta prata, så kommer det automatiskt. Jag behöver bara kunna trycka på ”play” i huvudet. Hoppas jag. Verkligen, verkligen hoppas jag. – sexual healing, for realsys? -. Det är mycket jag hoppas på nu. Försöker se tävlingen och diktläsningen som två skilda saker. Det ena är att jag ska läsa dikter imorgon. Där det viktigaste är att jag läser mina texter så att jag själv blir nöjd över dem. Det andra är att jag kan vinna medlemskap i det häftigaste evenemanget evvah! Att dessa två skulle ha något med varandra att göra försöker jag skilja på så gott jag kan. Nepp, de har inte gett sig med modeshowen än och

– These girls fall like dominoes, sångaren är på läger för flickor med problem med innerörat –jag tappar bara trådar när jag skriver. Då blir det lite mat och snickra på minkinlägget, för att tänka på annat när repning är näst intill omöjligt med så dålig bakgrundsmusik.

Vi kanske hörs sen bloggen!

The Doors

Woop woop! Idag har varit första dagen på några dagar som jag faktiskt har haft tillgång till mitt eget huvud. Yay! Resultatet av fem timmars sömn – går åt rätt håll! Massa funderande och problemlösande har funnits i dagen. Jag och bäste Saga har repat text, och jag fick lite jag kan repa vidare själv på, det var skönt. Igår tog jag tag med lite Spoken Word Västmanlands grejer, skapade event och lekte i paint och word. Jag lyckades även tvätta igår, tror jag satte rekord i att glömma tvätten flest gånger på kortast tid. Det tänker jag skylla på att min lägenhet består av för många dörrar (Det är svårt att hålla koll på alla dessa: toadörr, ytterdörr och kylskåpsdörr). Jag litar helt och fullt på denna artikel:

http://news.nd.edu/news/27476-walking-through-doorways-causes-forgetting-new-research-shows/

Notre Dames universitet kan inte ha fel. Titta bara på hur gulligt tecknad Ringaren från Notre Dame är. Helt klart nog för att jag ska tycka källan är tillförlitlig. Började skriva om minkar. Men tiden rann iväg, så det blir nog ett inlägg om sådana imorgon. Till dess kan ni, istället för att gå i terapi, springa fram och tillbaka genom dörrar, så kommer ni tillslut inte komma ihåg tragiska barndomshändelser. Notre Dames universitet skriver det inte rakt ut, men det gäller att tänka vidare, annars kommer man ingen vart. Det gör man om man öppnar dörrar.

God natt bloggen!

Go home society – you’re drunk!

Nu har jag haft en lite piggare dag. Pigg är väl för mycket att säga, men jag fick fyra timmars oavbruten sömn. Vaknade och kände mig pigg 45 minuter innan klockan ringde. Perfekt temperatur i sängen och bara att ligga och vicka på fötterna, peppa inför dagen och ta det lite lugnt på morgonen gör allt så mycket bättre.
Det är fortfarande lite kaos på jobbet, det är en byggplats, så personalen får ha lite överseende med att det inte är så fint som man kanske vill ha. Det var rätt skönt att komma ihåg saker i början med. Men när Vaken i P3 och P4 avslutades med den här nyheten:


http://www.gp.se/nyheter/molndalharryda/1.860548-harryda-lottar-ut-sommarjobb



Blev jag lite ledsen i hjärtat.
För det första. Se på förra årets statistik: 440 ungdomar som söker 160 platser (det var endast 90 platser från början, men de utökade ”i sista stunden”). Så, alltså chansen är inte jättestor att du faktiskt får ett sommarjobb. Den andra saken som gör mig ledsen är att 440 ungdomar vill ha jobb för 64 kr/timme. Det tredje är att bland jobbbeskrivningarna finns äldrevård och simskola med. Bara en liten fråga: Om du får 64kr/timme, skulle ansvarstagande över personers liv, hälsa, livskvalitet och omsorg vara din högsta prioritet, om du dessutom är 16 år gammal?

Bara för att folk ska fatta hur ung en 16 åring är: De föddes 98/99. 1998 var året som Bill Clinton och Monica Lewinskyaffären uppdagades, USA bombar Irak för de tror de har massförstörelsevapen. Anja Persson tar sin första världscupseger. Branden på Hissingen i Göteborg där flera ungdomar avlider. ”Im a big big girl in a big big world” hördes för första gången. De som ska ta hand om våra gamla, föddes detta år.
Ja, sen finns de andra 280 arbetsvilliga själarna. De får redan vid 16 års ålder reda på att deras arbetskraft inte är önskad. Inte ens om de sjunker så lågt som 64 kr/timme, så vill ingen anställa dem. Vad lär vi dessa ungdomar egentligen? Fy på dig samhället!

Det blandat med ” En av tre unga utsatta för hatbrott på nätet”, ”ungas brott minskar, men blir grövre”, ”asylsökande barn som får vänta längst blir fler”. Sååattdeeeh… you go ungdomen!

Faktiskt, skäms på dig samhället! Sen säger de att arbetslösheten är en valfråga. Vi ska väl ändå ha ett samhälle för alla? Det, eller så kan vi börja skjuta av folk som inte tillför något. Vi kan börja med de 280 överblivna ungdomarna. Bara på städ så har arbetsbelastningen ökat ohejdat de senaste åren. Så det är inte jobben som inte finns, det är viljan att betala för att jobbet blir gjort som är det stora problemet. Effektivisering + nerdragning + optimal bemanning = utbrändhet, arbetsskador, depressioner. Vi har effektiviserat bort specialpedagoger, undersköterskor, städare. Vi har dragit ner på antalet sjuksköterskor, lärare per elev och resetid (alltså den tiden det tar för dit att fysiskt förflytta dig från ett ställe till ett annat). Vi har infört optimal bemanning. Vilket innebär att personalen följer arbetsbelastningen, det leder till att personalen är högbelastade hela tiden. Det kan vi se på delade pass inom äldrevården, eller att städpersonalen får dubbla som servitris, för att de annars skulle kunna utföra sitt jobb lugnt. Så det är ta mig tusan inte några arbeten som saknas! Det finns så mycket brist på personal inom så många delar i samhället. Så sluta, alltså bara ge er, när ni pratar om att det är brist på jobb. Alltså samhället. Börja inse att det finns sjukt mycket jobb. Det behöver bara finnas någon som är beredd att betala vad en människa kostar om den ska hålla ett helt arbetsliv. Att som 16 åring börja sin karriär med att dra vinstlotten och börja sälja sig för 64 kr i timmen är fan inte rätt väg att gå! Det är pinsamt, ledsamt och dumt. Det gör mig arg och ledsen, för som 16 så vet man inte hur jäkla lite 64 kr/timme är. Samhället åldersdiskriminerar arbetsvilliga unga.
Det är ta mig tusan häst mot folkgrupp!

Fan, nu rann klockan iväg.
God natt bloggen!
Sov gott!

Im not sleeping in Seattle nor in my bed.

--- Obs, gnälligt inlägg! ---
Idag har varit en sådan där dag som man inte vill ha.
Efter repet igår med Saga (underbara människa!) var jag peppad och pigg så det var helt omöjligt att sova. Till det kom en något förvirrad planering med vår förening Spoken Word Västmanland och ett arrangemang till hösten med smedjan i köping. Så jag låg och finurlade, fram till ett-tiden om sablar, finaler och föreningar. Sen har jag fått ett dunderblåmärke på min högra arm, jag gillar att sova på min högra arm. Min högra arm gillar inte att bli sovd på. Så de fyra timmarna sömn jag fick gick åt till att vakna en gång vid tretiden och fundera ytterligare en sväng på allt och inget. Så jag var minst sagt trött som ett as på jobbet idag.

På jobbet hade de tagit helgen som tillfälle att bila upp hela entrégolvet, så hela mitt område var täckt av byggdamm. Tur att jobbet stod för två trevliga karlar som kom och städade det värsta. Men byggdamm yr, och efter dem hade gått, så var det bara någon timme senare alldeles vitt och fint av byggdamm igen. Sen hade taket i källaren bestämt sig för att ligga på golvet i lite olika bitar. Så asmycket att göra, och ett närminne som är lika imponerande som en 5-årings. Jäkligt dålig balans får jag tydligen. Eller så har jag inte tidigare tänkt på min nära relation till dörrkarmar, speciellt att man kan gå in i dem med sin blåmärkiga arm först. Det är mysigt. Man tar det man får att kela med. För dörrkarmens del, så är tystnad lika med samtycke.

Nej, fy, våldtäktsskämt. Ja, jag är verkligen trött.


När jag har sömnbrist blir jag superkänslig, så när någon påpekat att jag glömt att ta glaset i enrédörrarna, var jag nära på att börja gråta. När jag väl är där i sinnesstämningen, så passar hjärnan på att tala om för mig alla hemska saker som någonsin hänt, som visar att jag är världens hemskaste människa. Så djupa andetag och försöka skjuta alla saker jag bara kan på morgondagen och om saker som känns jobbiga nu, fortfarande känns jobbiga, så ska jag ta tag i dem, annars så är det bara för att jag sovit för dåligt. Med det mantrat runt, runt, blandad med massa blixtbilder och tankar om hur värdelös jag är så klarade jag arbetsdagen.
Så när jag väl kom hem, så slängde jag av mig alla kläder och kröp ner i sängen. Trött så att jag mår illa, men kan ändå inte sova på 1,5 timme. Lyckades somna en 20 minuter innan det var dags att gå upp, käka och bege mig iväg till sabelfäktningen.

Sabelfäktningen var tekniklektion, så den var blåmärkesfri. Men seg i huvudet, kroppen var verkligen inte med och jättesvårt att ta in enkla grejer. Men vi övade på ett nytt anfall och tillslut fick jag lite kläm på det. Tror instruktören kände av att jag var lite off, för han var aspeppande, det behövdes idag.

Jag är trött, har ont och det är nog världssämst dag att ta beslut på. Men jag ska nog ta det lite lugnt med att sparras på ett tag. Det gör bara ont, och jag är nyast, svagast och kan minst, vilket bara irriterar de andra och jag får bara ont. Men, det positiva med det, är att den tiden jag inte är på sparring, kan jag gå till gymmet (hatar att gymma, men gillar att fäktas, och då måste man vara starkare än vad jag är, så det är väl bara att pallra sig iväg). Vore jävligt najs att klara av en armhävning i alla fall. Åh, andra sidan, missar jag saker så kommer jag bara hamna ännu mer efter. Fast hur mycket lär jag mig när jag får brainfreeze så fort det blir lite friare fäktning. Eller så ska jag bara sova. Nu. Typ.


När jag kom hem från fäktningen satte jag mig ner och skrev en beskrivning av Spoken Word Västmanland, så att Smedjan i Köping kan få reda på var vi är för några, hade ambition att göra en kallelse till nästa öppna scen med. Men då ringde underbara Ello istället. Hon har en förmåga att få mig på bättre humör av att bara prata. Jag saknar henne som tusan i stan! Så då satte jag mig med det här. Behöver gnälla ur allt dumt, och alla knäppa tankar, så att imorgon kan bli en bra dag. Imorgon tror jag att jag inte har något planerat. Då ska jag laga mat. Mina matlådor i frysen börjar bli ruskigt få och jag är sinnessjukt trött på potatis purjolök och broccoli soppa som jag gjorde 20 matlådor av för någon månad sen.
Nu ska jag sova.
Jag ska verkligen satsa på att inte vakna.
Imorgon ska bli en fantastisk dag!

Och Nanna, tack för att du finns. Även du gjorde min dag bättre, med det här inlägget:

http://nojesguiden.se/blogg/nanna-johansson/tio-argument-for-att-
ata-kott



Och det här är inte ett middagstips, den gjorde min dag bättre. Om någon var osäker.

God natt bloggen!
Sov gott!

Så går en dag i mitt liv och kommer aldrig åter.

Har precis kommit hem från Sabelfäktningen.
Jag är blå, gul, grön och har ont.
Har kommit fram till att när någon annan står med en meter stål i handen, så ska man inte använda sig själv för att ta emot stålet. Jag är helt på det klara med mig själv om att det är en superdålig idé precis innan jag ska försöka slå någon annan med min sabel. Men, sen är det som att det blir svart i hela huvudet och alla saker som man har kommit fram till och gjort en överenskommelse med sig själv om bara försvinner. Jag sätter gladeligen min kropp i vägen för alla fantastiska slag mina medfäktare kan komma på. Sen blir man trött på sig själv. Lite samma sak varje gång. Tanken innan ”Om jag gör såhär, och sådär, och försöker med det här, det borde funka”
När jag står där "Ööhm, alltså... ööhm... "
Nästa tanke. ”Det var ju inte så produktivt, så kan vi bara få tillgång till huvudet undertiden jag står där, så kommer det nog lösa sig”
När jag står där "Ööhm, alltså... ööhm... "

Såattdee…
Jag är urkass på att hantera stress.
På tal om stress.
Om fem dagar är det dags för SM-uttagningen i poetryslam.
Blev lite upplyst i fredags om att vi inte fick använda samma texter som vi gjorde i kvalen.

Så nu har jag gått och övat, och finurlat i två veckor för att göra mina texter bättre,och mer edgiga (ja det är ett ord). Sen måste jag kassera en och lägga till en som är ganska ofinurlad, orepad och den är trubbig. Sen tror jag den bara talar till den kvinnliga delen av befolkningen, vilket inte är så bra om det är en blandad skara i juryn. Jag vill ju till Umeå! Åh, fan vad jag vill till Umeå. Jag kommer vara så sjukt starstrucked hela tävlingen, men tänk att få möjlighet att sitta och snacka med alla poeter och få uppträda på samma scen som mina idoler! Fan, det vore så awsome så jag skulle dö för det (om inte sabelträningen dödar mig innan). Så nu väntar jag på att Saga ska höra av sig, så ska vi repa texter och sätta regi på dem, så de blir så bra som de bara kan.


Så, jag tänker, jag skriver tills hon gör det.
Var på trädgårdsmässan igår.
Var på sjukt intressanta föreläsningar, och fick med mig hem 6 stycken kryddor till en kryddträdgård jag inte tänkt igenom riktigt än. Funderar på att hänga upp dem i fönstret, för när jag planterar om min Jamaican bell chili så kommer jag inte ha så mycket plats, Eller så ska jag göra ett sånt där pet-flaskasystem, de kanske inte blir jättelyckliga över det heller, för jag tror att de gillar lite plats. Men jag kan inte göra alla glada och växter gillar det där med sol, så det är en utmaning.


Blev aspepp på guerilla gardening av en föreläsare! Köpte en bok om det. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser om alla fantastiska initiativ! Sen köpte jag massa fröer med tveksamma miner om de kunde växa inne. Som tur är har jag rätt stora hinkar, men inte så jättemycket plats. De kanske kan få vara lite ute på uteplatsen när jag kan hålla lite utkik på dem. Men jag älskar mangold! Och det fanns ekologisk, regnbågsfärgad mangold! Hur kan man inte köpa det?!


Så mycket intryck på mässan så man blev alldeles sne i skallen. Jag blev så glad över att finaste Felix var med och hade koll på alla bra stånd och alla bra föreläsare. Det var så mycket folk, helt packat i början. Det ebbade ut efter ett tag, men man blir helt slut av andra människor. Jag gillar nog inte människor. Åtminstone inte i flock. Människor i flock går långsamt. Människor i flock reagerar långsamt, mycket och på typ ingenting.


Tänkte att det där med att stressa ner innan sabelträningen kunde vara bra, så jag valde att istället för att hälla i mig energidryck (kom på att den faktiskt funkar under Örebros hemska vattenkris), så kan jag försöka planera semestern.
Jag är pepp på två saker:

En smideskurs. Problemet är att jag inte kan räkna mig som avancerad, men jag har ju trots allt varit svetsare, och jag lekte rätt mycket med metall under utbildningen och jag har en lite grundläggande förståelse för hur det funkar. Så sitta och göra krokar och skedar låter inte jättelockande. Jag vill göra större saker, jag gillar att göra stora saker. Vore så sjukt dödsfränt om man kunde få göra sitt eget svärd, men jag gissar på att man måste vara avancerad och beond för det. Men, man måste börja någonstans och tar jag inte den här kursen i år, kommer nästa år vara samma sak. Ju mer man lär sig, desto mer kan man göra. Jag är bara inte så bra på det där med att vara tålmodig.

Så, om jag har lite is i magen, så till sommaren skulle detta kunna vara jag!:

Det andra är Ridläger!
Det finns ett som heter Tant och farbrorläger. Nu när jag är 30 så tycker jag att jag kan kvala in i ett sådant. Tänk att få bli kompis med en häst igen, var så sjukt länge sedan. Jag hörde av mig till en arbetskamrat, som har de finaste hästarna jag sett på länge. Det är arbetshästar, med hovar som brunnslock och så snälla ögon att man blir kär. Ifall man inte kunde få komma över och umgås lite med dem, så man åtminstone kommer ihåg hur man gör uppsittningar innan man kommer dit. Hon sa att det skulle gå bra, så nu ska jag bara någonstans försöka klämma in en sådan träff.

Så då kanske detta kunde bli jag:

(ingen är jag, jag är en egen individ som inte kan kategoriseras utifrån andra, ja, jag vet men. Åh, det är ett assvårt val! Som måste tas typs nu, för kurser tenderar att bli fulla)

Så, nu hörde jag av Saga. Nu har vi bestämt tid.

Så nu ska jag äta, och gå ut i soooolen!
D-vitamin for the win!
/Kristina